Retorikbloggen

Helsingfors stadsfullmäktigeledamot FD Jussi Halla-Aho är ingen typisk bloggskribent. Som akademiker (inom lingvistik) borde han ha alla förutsättningar att skriva på ett balanserat sätt om vilket som helst tema. I stället använder han sin förmåga till att kasta ved på den främlingshatets eld som det lilla nationalistpartiet Sannfinnländarna står för.

Intervju på finska med Halla-Aho i samband med rättegången 25/8 2009.

I sin blogg skrev han om islam, Mohammed och Somalier och lyckades koppla dessa samman med pedofili, rån av förbipasserande och genetisk läggning. En besynnerlig soppa kokad med en konstlad logik. Han menar att han med sina blogginlägg försöker provocera till en kritisk invandrardebatt. Just så. En av två vanliga strategier: när man skrivit eller sagt något anstötligt säger man antingen att det var ett skämt (som Esko Kiesi gjorde) eller att man ville provocera till debatt. Med dessa två försvar i bakfickan kan men säga vad som helst!

Vad sade Halla-Aho? En snabbanalys av hans argumentation

Halla-Aho beskrev islams grundare, Mohammed, som en pedofil därför att han hade samröre med sin nioåriga fru Aisha. Eftersom Mohammed bland muslimer uppfattas som en förebild i alla avseenden – en man som handlade enligt Allahs vilja – kallade Halla-Aho islam för en pedofilireligion.

Detta är så kallad symptomatisk argumentation utgående från ett exempel. Symptomatiska argument bygger på att ett kännetecken, symptom eller tecken ges som argument för en ståndpunkt. Vi kan testa argumentationens hållbarhet genom att fråga om det som nämns som exempel verkligen är representativt och om det är tillräckligt för att stöda generaliseringen i ståndpunkten. Vi får då följande frågor i det aktuella fallet:
– Är Mohammeds äktenskap representativt för äktenskapsinstitutionen i islam idag?
– Är Mohammeds äktenskap en tillräcklig grund för att kalla islam en pedofilireligion?

Islam följer idag de lagar som gäller i respektive land. Detta gäller också lagar om ålder för äktenskap. Åldern hos Mohammeds fru är följaktligen inte alls representativ för läget idag. Härav följer att hans äktenskap inte på något vis är tillräckligt för den slutsats som Halla-Aho drar. Argumentationen är bisarr!

Denna enkla analys lägger fingret på problemet i Halla-Ahos resonemang. Ofta känner vi på oss när en argumentation är bristfällig, men nyttan av att gå igenom argumentationen lite mera systematiskt är att det blir lättare att kritisera den eller att hålla med.

Eftersom det i detta exempel är ganska lätt att se var problemet ligger måste jag anta att Halla-Aho själv är medveten om svagheterna i sitt resonemang, men att han inte låter sig bekommas av detta. I populistisk verksamhet räcker det ofta att slänga ut billiga sloganer och räkna med att de flesta inte vill, orkar eller kan granska hållbarheten i de argument man använder sig av.

Men idag har Halla-Aho dömts. Dess värre spelar bötessumman på 330 euro (ca 3 300 kr) knappast någon roll. Bloggskribenter med liten beskattningsbar inkomst vågar även i fortsättningen skriva vad som faller dem in.

Helsingfors stadsfullmäktiges ledamot Jussi Halla-aho som åtalades för sitt blogginlägg har dömts till 30 dagsböter för brott mot trosfrid.

Bötessumman för 30 dagsböter på 11 euro uppgår till 330 euro. Åtalet för hets mot folkgrupp förkastades.

Halla-aho åtalades för brott mot trosfrid och hets mot folkgrupp i sina blogginlägg. I inläggen kopplade han ihop islam med pedofili och ansåg att råna förbipasserande och leva på skattebetalarnas pengar ligger i generna hos en viss invandrargrupp.
(Källa: http://www.hbl.fi/text/helsingfors/2009/9/8/w31741.php, besökt 8/9 2009.)

Halla-Aho har bett om “ursäkt”, men det är ingen riktig ursäkt. I stället upprepar han det han sade tidigare och ironiserar över sin dumhet (http://www.halla-aho.com/scripta/pahoitteluni.html). Avsnittet i “ursäkten” om Osmo Soininvaara leder f.ö. till en ganska roligt skriven andra ursäkt (http://www.halla-aho.com/scripta/pahoitteluni_osa2.html).

Han klagar över att han i media behandlas mera hårdhänt än andra politiker. Skälet är uppenbart: hans politik är frånstötande och skulle på intet sätt tolereras om inte vårt demokratiska valsystem skulle förutsätta att nästan vem som helst kan bli vald.

Men det är klart att han är utfryst ur det verkliga beslutsfattandet. Han sitter ganska ensam med sin röst – därför använder han den så mycket han kan.