Dagens Helsingin Sanomat har en intressant artikel om ett välbekant och besvärligt tema som figurerat på Retorikbloggen från början: nätdiskussioner (HS 28/3 2010, sid. D1–2).
Å ena sidan har det talats oändligt om de ”nya möjligheter” som webben medför gällande kommunikation. Alla har tillgång till allting, och detta genast, utan filtrering eller moderering. Nu när denna tekniska novitet blivit vardag finns väl knappast längre någon som oförbehållsamt hyllar webben i sådana ordalag? Jag citerar professorn i kommunikationspolitik vid Helsingfors universitet, Hannu Nieminen:
Nätdiskussionerna har två nya egenskaper: lätthet och snabbhet. Lättheten är en bra sak, men samtidigt måste man minnas att nätdiskussionens lätthet till trots, deltar de flesta människor inte. Snabbheten är likaså en god sak, men ofta tycks det gå så att snabbheten vinner över eftertanken (fi. harkinta) i diskussionerna. Om demokrati bygger på offentlig överläggning (fi. julkinen harkinta), så stöder webben till sin natur inte demokratin. (HS, hänvisn. ovan)
Tidigare deltog jag själv i några webbforum, men har sedermera slutat helt och hållet: det är något som gör att diskussioner om nästan vad som helst alltför lätt får en destruktiv ton. När det gäller anonyma och omodererade diskussioner är detta lätt att förstå, men jag har sett samma fenomen i slutna forum, där alla registreras med rätt namn. Förr eller senare har det alltid uppstått långa diskussioner om var gränserna ska dras. I HS artikel uttrycker en anonym debattör saken så:
Ofta känns det som om man brottades med en sotare: man blir också själv smutsig. Ibland känns det som att där endast finns ohejdade förolämpningar. Det är en underlig sak hur vuxna människor förändras till käbblande ungar på webben. Man förvånas över hur man också själv uppträder där.
Helsingin Sanomat har dragit gränsen så att sådant som kunde vara olagligt, lämnas opublicerat. Eftersom HS debattsida är premodererad, d.v.s. varje inlägg publiceras först efter att det har granskats av redaktionen, kan man garantera den standard man ställer. Men särskilt hög är denna standard alltså inte: man kan säga en hel del innan det blir olagligt. Och anonym får man också vara. I artikeln konstateras tydligt att gränsen för den tryckta tidningen ligger avsevärt mycket högre.
Visst finns det ett behov för anonyma diskussioner, det är klart. På resa, på puben, i bastun, på läktaren till en match o.s.v. är det ofta normalt att samtala utan att presentera sig. Men det är ändå att samtala ansikte mot ansikte. Och det är naturligtvis avsaknaden av just detta som är roten till problemen med webbdiskussioner. Men som vår president säger (enl. samma artikel):
Det är bra att föra en diskussion utan att man genast börjar hyscha. Om vi alltid säger att man får inte och hysch hysch, uppstår inte en riktig bild av vad människor tänker. Det är bra att också de som lägger fram olämpliga åsikter, talar.
Så sant, men det märkligaste är – tycker jag – hur många kommentarer och annan uppmärksamhet också de mest underliga inläggen brukar få. Bara för att någon har orkat skriva ned något betyder inte att det är värt att notera. Inte inleder vi ju heller en diskussion med dåren som går omkring på Alexandersgatan och ropar Paavo Lipponen on murhaaja! (PL är en mördare). Också på webben måste respekten för det skrivna ordet förtjänas, likasom alla tryckta tidningar, förlag och enskilda författare förtjänat sin respekt genom mycket arbete. Anonymt går detta inte.
håller inte riktigt med vad du säger. Det är dock sant det du säger att diskussioner rätt ofta spårar ur på internets forum, ändå deltar jag nästan dagligen i diskussioner på nätet. Man måste inse att anonyma internetdiskussionsforum spelar efter helt andra regler än den vanliga världen och jag tror att det är brist på kunskap att hantera “den nya världen” som fått dig att undvika eller tom helt lämna dessa fora för kommunikation.
Dom modernare diskussionssidorna har anpassat sig till situationen väldigt väl och dom fora jag besöker har sk ‘upvote’-knappar, dvs en knapp där du antingen kan rösta ‘upp’ eller ‘ner’ en kommentar. En olämplig kommentar får väldigt snabbt ‘ner’-röster och försvinner bort långt ner i kön. Föjaktligen blir endast de populära inläggen lästa då de är högst upp på sidan och det är väldigt sällan man brötar sig igenom alla inlägg. Praktiskt smidigt och bra.
Anonymiteten resulterar ofta i sk ‘troll’ (internet-slang). Ett troll är en person som medvetet dummar sig, spelar spratt eller är osaklig i en diskussion. Interneterfarna personer kan lukta sig till troll på långa vägar. Det har med andra ord att göra med erfarenhet, ju mer du diskuterar på nätet desto bättre blir du. Prova gärna.
Om inte annat hjälper så kan ju en moderator tillämpa Godwins lag, som varje internetvan person har stenkoll på.
Tack för ditt inlägg, Tommix! Inte vet jag om jag nu har något egentligt behov av – eller tid till – att delta i olika internetfora … Erfarenhet och kunskap har jag ju nog en del – jag har ju ändå diskuterat på Internet redan före webben!
När det gäller tonen i diskussionen så är det ju klart att det finns många platser där diskussionen är positiv och stödjande, t.ex. diskussioner kring hobbyer och liknande. Det som jag skrev om i inlägget handlade främst om de stora fora där man diskuterar allt och alla – d.v.s. det som HS artikel handlade om. Det är t.ex. intressant att man får vara anonym på Helsingin Sanomats forum. Å andra sidan undviker de de värsta problemen genom att förhandsgranska alla inlägg, men ändå är tonen där ofta ganska hård.
Visst kan man med olika tekniska lösningar gynna en god diskussionskultur på webben, men sist och slutligen handlar det om både vilja och förmåga att diskutera på ett bra sätt. Mitt tips är att de som vill bli goda diskussionsparter skulle ägna sig lite kvalitetstid åt att utveckla sin retorik och argumentationsförmåga. Webbens speciella form till trots är nog grunden i hur man diskuterar konstruktivt ändå långt densamma i den virtuella som i den verkliga världen. Det är närmast de fula och destruktiva knepen som utvecklas och frodas i den virtuella världen – och de tekniska ramarna förstås.
Bra pointer Mika! Som alltid.
Tommix antar kanske lite för mycket i sin kommentar? Eller så läser jag hans kommentar helt fel.
[”En debatt är ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler parter försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga. Ordet debatt kommer från franskans de- 'av, från' och battre 'kämpa', och betyder slå sönder (motståndarens argument)”]. = stupida intellektuella KRIG – slut citat härifrån.
I ljuset av det du, Josef, lyfter fram blir frågan för mig: vilket är syftet med webbdiskussioner? Rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att de flesta ser det som ett tidsfördriv, helt enkelt. Andra åter vill “förbättra världen”. I båda fallen kan det ibland vara uppfriskande om en lättsam diskussion stundvis får kampkaraktär, visst! Problemet som artikeln i Helsingin Sanomat lyfte fram är att den upphettade debatten lätt och ofta blir destruktiv. Min tanke var då den att detta lättare sker virtuellt än ansikte mot ansikte. Destruktiv debatt, t.ex. fylld med fallasier och personliga invektiv, är till ingen nytta.
Utmaningen är alltså hur gynna en konstruktiv debatt? Tommix nämnde några saker om detta tidigare.
Definitionen om en debatt som ett formaliserat system för logisk argumentation etc. känns lite föråldrad. Nu då den informella logiken långt tagit över när det gäller att tolka autentisk argumentation har man tonat ned det logiska och det formella eftersom dessa ord inte riktigt beskriver hur debatter sker “i naturen”. (På logikböckernas sidor är debatterna alltid föredömligt väl organiserade.)
Tack för att ni diskuterar – temat webbretorik/-debatter tar inte slut i första taget!
Tacka vet jag Interaktiva Dialoger = Kommunikation – hälsar Josef B.