Retorikbloggen

Obama sitter.

Denna bild har under sommaren debatterats i USA och har redan löst in en plats bland de fotografier som går till eftervärlden. Barack Obama diskuterar med sina rådgivare medan han sitter på trappan till den amerikanska ambassadörens residens i Paris den 7 juni.

Amerikanerna värnar noga om sina nationella symboler. Traditionellt ska presidenten framställas på ett sätt som understryker hans makt och presidentinstitutionens upphöjda status. Men denna bild förmedlar något annat. Var trapporna för hala? Har Obama fallit? ”This is one of those smooth jazz albums, isn’t it?” På webben har reaktionerna varierat från bestörthet till lustiga kommentarer. Har presidentämbetets värdighet sårats? eller som en frågar: ”How can Obama be our king if he insists on acting like an ordinary person?”

Det mest intressanta är att bilden är publicerad av Vita huset. Den är tagen av Vita husets officiella fotograf sedan Ronald Reagan, Pete Souza. I en helsidesartikel i F.A.Z. 6/9 skriver Peter Richter en ”liten ikonografi” kring denna bild och Obama. Han kallar Souza Vita husets hovmålare och drar paralleller till Velázquez, Hoefnagel, Boucicaut och Raffael. Regenter har porträtterats på olika sätt med sina rådgivare, men aldrig på detta sätt. Richter skriver:

Das Bild insgesamt ist, wie alle großartigen Bilder, hochgradig polyvalent: Es ist alles darin, was die Welt an Obama liebt – und auch alles, was die Hälfte Amerikas in Rage versetzt.

Obama har förmågan att även offentligt uppträda naturligt, casual, på ett sätt som är unikt i USA:s presidenthistoria. För mig är detta ett tecken på ärlighet och substans: han är inte bara ett skal eller en kuliss utan en verklig person. Men detta är inte alla väljare till lags.

Bilden gör ett intryck därför att presidenten sitter medan de andra står. Och han sitter avslappnat, med fötterna i en frigjord vinkel. Men han sitter på ett högre trappsteg än de andra, och han lyssnar. Rådgivarna representerar olika stilar och de har tolkats som representanter för olika folkgrupper. Det att deras huvuden går utanför bilden gör det lätt att tänka sig de tre gestalterna som symboler för folket.

Den bästa bild jag sett denna sommar.