Snö i växlarna. Trots att man på förhand kan veta en del om kommande snöfall är SJ lika överraskat varje gång … Bild: Finlands rundradio (eller Yle, som de envisas med att kalla sig).
Vinterns, och särskilt förra veckans, strul med tågen har upprört tiotusentals passagerare. Självfallet har folk förståelse för förseningar under exeptionella väderförhållanden, men bristen på kommunikation har inte accepterats. Det finns många exempel på folk som väntat i timmar på tåg utan att veta när det anländer. I ett fall utrymdes en väntesal kl. 23 trots att tåget kom först några timmar senare. Passagerarna fick vänta på perrongen i smällkalla vintern, utan förklaringar, utan information.
Enligt den nya regeln ersätter SJ (fi. VR) 25 % av biljettens pris (+dricksvatten på stationen eller tåget) om tåget är minst en timme försenat och 50 % om tåget är minst två timmar försenat (+en sju euros mellanmålssedel). Detta är föga tröst för dem som lidit större förluster p.g.a. förseningen. Dessutom måste man själv vara medveten om dessa ersättningar – inget erbjuds automatiskt. Exempelvis måste man själv kräva mellanmålssedeln, eller vattnet – annars blir man utan.
Här som ofta är det alltså informationsgången som är flaskhalsen. Igår visade det sig att SJ inte bar skulden: trafikverket ansvarar för informationsgången när det gäller t.ex. tågtrafiken! Chefen säger att problemen berott på ”ett gammalt system”. Detta känner vi ju till: när försäljaren/banktjänstemannen/kundbetjänaren inte kan hjälpa beror det ofta på systemet/datorn eller något annat externt …
SJ har upprepade gånger skyllt förseningarna på den ovanligt snörika vintern och på kylan. Tänk att det kan snöa mycket i Finland – vem hade kunnat förbereda sig för det! Och vi alla som brukade skratta åt amerikanerna när hela städer råkar i kaos när det snöar fem centimeter … Skolor stängs och undantagstillstånd utlyses … Och denna vinter har vi själva råkat i samma läge! Skrattar bäst som …
Hur som helst. I Sverige gick SL ut med helsidesannonser i tidningar med ”en djup och uppriktig ursäkt” till alla hundratusentals resenärer som drabbades, och bjuder på en veckas gratis resande. I Finland är det fortfarande otänkbart att en myndighet eller ett stort företag skulle be om ursäkt på detta sätt. Här har vi en stor kulturskillnad. I Finland lever ännu något av den tsaristiska mentaliteten där myndigheterna alltid har rätt. Om något blir fel beror det på externa omständigheter.
I lågstadiet berättade vår något excentriska finskalärare om olika ursäkter som använts när man kommit för sent till lektionen. En var – och denna upprepade han ofta och tyckte att var särdeles lustig – ”junalta puhkesi rengas” (ett däck sprack på tåget) …
SvD rubricerade SL:s ursäkt så här: ”Storstockholms lokaltrafik (SL) gör en pudel efter trafikkaoset och inför en tillfällig rabatt på månadskort”. (Källa: SvD). Uttrycket var nytt för mig – jag har inte sett det i Finland. Aftonbladets debattskola ger svar: ” ’Pudel’ är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt” (Källa: AB). AB ger följande råd för den som vill göra en pudel, på rätt sätt:
- Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
- Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
- Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!
Just detta gjorde alltså SL. Och just detta gjorde inte varken SJ eller Trafikverket. Den förra ursäkten fungerade, men inte den senare. Lev och lär! Kanske samma circus upprepas nästa år …
Jag tycker att “hunden åt upp läxorna” är den bästa ursäkten. I alla sammanhang. Om inte annat så förvirrar det åtminstone motståndaren.