Kanske Qvintillianus uppfattning inte längre gäller: retoriken behöver inte vara god i etisk bemärkelse så länge den fungerar för stunden. Vi återlever det värsta arvet av sofisterna.
|
||||
|
Ett ögonblick! Hur kan en senator låta bli att upfatta sig som en politiker? Kakkuri-Knuuttilas intressanta poäng är att publiken följaktligen måste acceptera forskarens trovärdighet och lita på att denna har gjort de påstådda observationerna och att han eller hon har rapporterat dem på rätt sätt. I liknande fall ser man ofta att motparten mister greppet och svarar med ett enkelt mothugg, men Persson förfaller inte till det. |
|
|||
|
|
||||
