Retorikbloggen

Jag har ofta mött den inställningen att man inte kan analysera religiös argumentation. I någon form tycks denna inställning vara ganska utbredd eftersom det inte är ovanligt att läsa insändare om trosfrågor som saknar ens en tillstymmelse till försök till god argumentation … Hur som helst: det är faktiskt möjligt både att analysera och att producera argumentation även gällande religion. Det finns inget tema som inte kan ge material för såväl goda som dåliga försök att övertyga!

När Eyjafjallajökulls utbrott kom noterade jag här på bloggen en del skriverier av domedagskaraktär. De var lätta att avfärda som grovt överdrivna, men jag stötte senare på argumentation kring ett annat naturfenomen av en ledande religiös auktoritet, som tiotusentals människor inte så där bara kan avfärda. Temat är preventiva åtgärder för en förödande jordbävning.

Den muslimska fredagsbönens ledare i Iran, Hojatoleslam Kazem Sedighi uttalade sig på följande vis:

Många kvinnor som inte klär sig blygsamt … leder unga män vilse, fördärvar deras kyskhet och sprider äktenskapsbrott i samhället, vilket leder till jordbävningar. – – – Vad kan vi göra för att inte begravas under sten? Det finns ingen annan lösning än att söka tillflykt hos religionen och att anpassa våra liv till islams moralkod. (Källa: AP 21/4 2010)

Låter detta bekant? Samma typs argument har i hundratals år använts inom olika religioner: endast genom att underordna sig det religiösa systemet/gudomen/den inspirerade ledaren kan man undgå domen. ’Domen’ kan vara allt från en närastående händelse (konkret eller abstrakt) till något efter döden.

Vilket slags argumentation har vi här? Åtminstone har vi ett kausalt argument: det ena leder till det andra. Kvinnornas klädsel leder till moralförfall vilket leder till jordbävningar. Samtidigt har vi nog också den klassiska fallasin argumentum ad baculum, ett hotelseargument, även om det är indirekt uttryckt: genom att anpassa sig till islam kan man undvika undergång. Men det är något i argumentationen som är problematiskt:

Jordbävningar kan undvikas genom att kvinnor klär sig sedesamt
eftersom: Kvinnors okyska klädsel leder till moralförfall
och: Moralförfall leder till jordbävningar

Det som återstår att förklara är hur moralförfall leder till jordbävningar. Den outtalade premissen är antagligen något i stil med att Gud straffar omoral. Den som accepterar denna utgångspunkt kan finna argumentationen god, andra finner den dålig.

Samtidigt finns här den psykologiska skuldmekanismen: man lägger skulden för det onda/svåra på människornas oförmåga att leva upp till ett religiöst ideal. Den tekniken har fungerat många gånger tidigare. Är detta god argumentation? Nej, men visst kan den analyseras och utvärderas!

Det är skäl att notera att denna argumentation inte begränsar sig till moskéerna. Irans välfärdsminister Sadeq Mahsooli sade i sammanhanget att bön och bön om förlåtelse är de ”bästa formlerna för att mota jordbävningar”:

Vi kan inte uppfinna ett system som förhindrar jordbävningar, men Gud har skapat detta system som går ut på att undvika synd, att be, att söka förlåtelse, att ge allmosor och självuppoffran.

Det är inte acceptabelt att använda retorik på detta sätt för att styra folks beteende. Det är skrämmande att det finns länder där folk godtar undervisning av detta slag och att den stöds ända upp till landets högsta ledning. Jag är inte säker på att vi bara kan rycka på axlarna därför att vi lever i ett annat land, långt borta. Dagens ansvar är globalt, men något svar på vad jag kan göra har jag inte.