Jag lyssnade på det samtal som gjordes från Michael Jacksons hem till till alarmcentralen medan popstjärnan höll på att dö, ett s.k. 911-call (d.v.s. ett 112-samtal i Finland).
Utöver det makabra i att publicera en sådan ljudupptagning – bara i Amerika! – förundrar jag mig över hur artig den som ringer upp är. ”Yes, sir” och ”sir” förekommer ett drygt dussin gånger – och samtalet räcker knappt två minuter. Hur många i Finland skulle i en motsvarande situation klara av att vara artig!
Lyssna till inspelningen här: BBC Entertainment: Michael Jackson 911 phone call.
Förklaringen är ju den att man i USA har en annan praxis när det gäller artighetsfraser. Jag antar att den som ringer är en av de anställda på Neverland och för en person som betjänar andra hör ett sådant språk till rollen, i USA. I mina öron är det mera underdånigt än artigt.
Under de år jag extraknäckte som turistguide var detta de facto något som jag aldrig klarade av att lägga mig an med: att säga ”Sir” och ”Ma’am” åt turisterna. I en Nordisk kontext kändes detta helt enkelt överdrivet artigt. Ta seden dit ni kommer, tänkte jag och ingen klagade heller någonsin över att jag skulle ha varit oartig – avsaknaden av artighetsfraser till trots.
När det gällde tyska turister var ju saken en annan. Med dem kändes det mera naturligt att vara hövlig (”Mein Herr, Meine Frau”) – antagligen därför att offentlig tyska håller en förhållandevis hög stilnivå även i övrigt. Till skillnad från engelskan, alltså.
Jag ber om ursäkt för att använda popstjärnans namn för att attrahera läsare till min blogg. Det är ingen ursäkt att också BBC gjort det för sin webbsida.
I krig och blogg är alla vapen tillåtna! :)
Men, vad tycker du alltså om bruket av artighetsfraser i Finland? Själv tycker jag att det kunde vara trevligt med lite extra vänligheter. I England kallar ju alla en för darling eller love och det tycker jag är mycket uppiggande!
Ja, absolut kunde vi över lag vara lite vänligare! Jag undrar om man kanske i den finska kulturen är rädd för sådant som kan verka oärligt eller tillgjort och därför väljer den säkraste vägen och undviker alla artighetsfraser – men kanske det också helt enkelt har med vana och tradition att göra.
Men vilka ord ska vi då använda? ‘Älskling’, ‘gulle’ och ‘kära’ kan ju inte riktigt användas med folk i allmänhet …
Ja, man får ju rysningar när man tänker att någon okänd skulle kalla en för gulle. Ush! Man borde hitta på lite nya ord kanske! Vad månne Kalle Anka och Farbror Joakim kallar varandra de dagar då de tycker om varandra?
Öh? Men för att svara på frågan vill jag minnas att de säger “Käre brorson” och “Käre farbror” – så det hjälper inte mycket. ‘Käre/kära’ och ‘bäste/bästa’ är lite för högtidligt för att signalera den vänlighet som det var tal om. Att nia hjälper ju verkligen heller inte.
Nja, jag besökte häromdagen ett dass där det fanns en lapp rubricerad “Ärade dassbesökare! Arvoisa käymälän asiakas!”… vad säger ni om det? :D
Med oväntade stilbrott kan man åstadkomma många effekter!