Nästan 4 milj. finländare får ersättning för receptbelagda läkemedel. Staten ersätter med 1,4 milj. euro årligen.
I det senaste numret bjuder Volt (Hbl:s månadsbilaga) på intressant läsning om läkemedel. Här följer några plock.
Prof. Timo Strandberg går till anfall mot ”denialisterna”. Denna grupp definierar han så:
Denialismen innebär att man använder retoriska argument för att ge sken av en tvist i en fråga där det i verkligheten inte finns någon sådan. (Källa: Volt, 27/2 2010).
Denialister är t.ex. de som förnekar nyttan med A(H1N1)-vaccineringen (som jag tagit upp några gånger här på bloggen). Här alltså ytterligare ett ord man kan använda för att stämpla folk med i stället för att föra en konstruktiv debatt …
I den i övrigt mycket välskrivna artikeln kommer Henri Forss mot slutet med följande:
Det finns argument för och emot det ökande bruket av läkemedel. De är svåra att greppa. Men det finns också konkreta sidor av trenden. Till exempel kostnaderna. [Följande stycke handlar sedan om dessa.]
Att argumentera för och emot, pro et contra, är som bekant en god övning för att komma till botten med ett problem. Detta kräver dock att man går igenom processen att identifiera argumenten och att (om)formulera dem i klara satser så att man får en översikt. Här avstår Forss från detta; konstaterar bara att det finns argument för och emot och lämnar saken därhän därför att argumenten är ”svåra att greppa”. Här illustreras det han skriver två sidor tidigare:
Diskussionen om läkemedelsbruket har varit begränsad i Finland. En förklaring torde vara att ämnet är lite för komplicerat för att behandlas i massmedierna.
När jag läste detta drog jag en djup suck. Har journalisterna verkligen gett upp när det gäller komplicerade ämnen? Har samhällsdebattörerna gett upp? Det tror jag inte alls på. Och att massmedia skulle vara så begränsat? Det stämmer bevisligen inte. Under hösten prenumererade jag på FAZ, en av världens bästa tidningar, och kunde konstatera att den fortfarande håller en samma höga nivå. Där är inget tema för svårt för att behandlas! Och det som tas upp går man igenom klart och grundligt. Kanske vissa teman är för svåra för massmedia i Finland …
Med en balanserad kost äter man inte lika mycket läkemedel. Men alldeles lätt eller billigt är det nog inte.
Artikeln slutar med en kommentar av läkaren Antti Heikkilä, som ifrågasätter nyttan med det ökande bruket av läkemedel:
Allt flera människor, särskilt de unga, börjar förstå att man kan påverka sin hälsa utan att bli beroende av mediciner. Det räcker att man äter rätt – minskar på sockerintaget, kolhydraterna och de omättade fetterna. Läkemedelsbolagen är på svag is. Jag tror att H1N1-hysterin var det sista strået. Det var ett försök av bolagen att kamma hem så mycket pengar som möjligt innan sötebrödsdagarna tar slut, anser Heikkilä.
Om vi bortser från retoriken i talet om läkemedelsbolagen (som delvis antagligen är sann), tror jag att det ligger mycket i sambandet mellan kost och hälsa. Man kan fråga sig varför vi förbrukar så otroligt mycket godis, läsk, snabbmat och kakor – tomma kolhydrater och skadliga transfetter – i alla former.
En möjlighet är att reklamen övertalat oss. Kolla in en vanlig reklampaus på tv – eller en webbsida med reklam: hur många reklamprodukter är industriella hel- eller halvfabrikat som vi egentligen inte behöver (trots att reklamen nog kan bygga på hur hälsosamt eller nyttigt det är!)?
