Retorikbloggen

.

.

.

Tack Melinda (dizi.ratata.fi) för nomineringen ”Kreativ blogger”! Till nomineringen hör att man ska berätta sju saker om sig själv och nominera sju andra. Efter 3/4 års bloggande är det kanske bra att berätta lite om mig … så här kommer det:

1. Hemma i Borgå, men flyttade gärna så fort som möjligt till Åbo för att studera (efter ett år i Dragsvik). Nu har jag igen återupptäckt Borgå (men bor i Helsingfors)!
2. Satsade sedan mest på studier, med varierande andra intressen samtidigt. Utöver fyra år i Åbo har jag studerat ett år i Stavanger, ett år i Münster, ett år i Amsterdam och ett år i Helsingfors. Tre examina blev det av det (TM, TD, MA).
3. Att lära sig nytt är något av det bästa jag vet. Men inte fakta som sådana, utan insikter om hur saker och ting hänger ihop. Att lära känna sig själv och att utveckla sitt sätt att tänka och handla hör också hit. Praktiska färdigheter inte att förglömma.
4. Jag har aldrig utnyttjat någon för egen nytta (åtminstone inte medvetet) och undviker folk som armbågar sig fram genom livet.
5. Jag uppskattar professionalism: att man gör ett gott jobb, oberoende av vad det är man sysslar med. De som verkligen går in för att göra sitt jobb väl borde få högre lön än de som bara slarvar på! Jag brukar ge positiv respons om någon skött något på ett glädjande omtänksamt eller hängivet sätt (t.ex. i någon affär eller på ett bibliotek).
6. Efter att jag löst livets stora mysterier (vilket teologer ibland gör) har jag blivit mera intresserad av vad jag kan göra för mig själv och för mänskligheten, därför har jag blivit forskare och lärare.
7. Av alla ämnen jag kommit i kontakt med är retorik för mig det mest fascinerande. Retoriken belyser det mänskliga livet i smått och samhället i stort ur så många perspektiv. Därför är detta temat för min blogg! Som de flesta bloggar också jag för mitt höga nöjes skull, men också för att utveckla mig själv.

Jag har ett vagt barndomsminne av kedjebrev som kom hem med posten – en tid var de en riktig trend. Det var något mystiskt över dem för ofta lovade de lycka och välsignelse om man sände breven vidare (ibland med en femma e.d. i kuvertet) och olycka och förbannelse om man inte gjorde det. Sedan dess har jag undvikit kedjebrev i alla former. I stället utmanar jag alla som håller en sakblogg kring något tema att anta utmaningen att berätta sju ting om sig själva!