Workshop on Rhetoric of Innovation in Contemporary Society (Univ. Helsinki, Feb. 8–9, 2010)
Det blev inte riktigt så mycket retorik som jag hade hoppats på igår. Idag blev det ännu mindre och eftersom det mesta handlade om ekonomi och samhälle, nästan helt utan ett retoriskt perspektiv, refererar jag inte desto mera om idag. Ett föredrag tar jag ändå upp, det sista.
Anu Kettunen (Univ. Jyväskylä) höll den sista föreläsningen, om ”foresight rhetoric”, d.v.s. förutseendets retorik. Precis som många andra talare anknöt också hon till recessionen i Finland på 90-talet, som hon noterade att ledde till en ny aktivitet av framtidsplanering.
Finlands innovationsfond, SITRA, har gett ut en framtidsrapport under namnet Finland 2015 och Kettunens dissertation ska fokusera på denna rapport. Hon noterar att konkurrens, innovation och know-how är centrala termer i rapporten och att detta är typiskt för 80- och 90-talens retorik.
Kettunen kritiserade Finland 2015-rapporten på många olika sätt: mycket av innehållet är mera önsketänkande än strategi, en del saknar substans och en del skulle innebära en kraftig förändring av välfärdssamhället. Hon lyfte bl.a. fram följande avsnitt som visar hur SITRA ser på medborgarna i förhållande till ekonomin och till sociala stöd:
Every Finn possesses skills that should be harnessed for productive input to ensure economic, social and intellectual success. [– – –]
Individual people’s choices must be respected in the sense that everyone cannot be expected to fit in with the same model of lifelong learning, career competition and efficiency. People must be allowed to choose their own values and goals. They must also be allowed to settle for less study, ambition and achievements. This must not, however, mean that society will automatically provide social security to support such individual choices. Less ambition and hard work will inevitably also produce less rewards.
Finland 2015 – SITRA
Det andra stycket innehåller en intressant argumentation men jag lämnar den därhän.
Min fråga under hela seminariet – för någon workshop var det namnet till trots definitivt inte – är varför man ville använda ordet retorik i seminariets titel. Om vi talar om retorik i vid bemärkelse (bred persuasio) behöver denna visserligen inte bara handla om övertygande kommunikation, men seminariet igenom användes retorik närmast för att beteckna ett visst sätt att använda ord, närmast då ordet innovation. För mig är detta mera en kulturell, språklig och politisk än en retorisk fråga. Flera av de föredrag som jag inte har tagit upp här hade ingen klar anknytning till retorik, ens i vid bemärkelse.
Det är tråkigt att ordet retorik även bland akademiker har urvattnats så att all den rika och omfattande substans som ingår i begreppet i vissa sammanhang faller i skuggan för retorik som någon form av tomma ord. Det hade funnits åtskilligt att säga ur ett retoriskt perspektiv om de fenomen och de texter som presenterades under dagarna!
