Kaarina Hazard och Heikki Nousiainen i Klaus Härös romantiserade melodram Postia pappi Jaakobille.
Ikväll belönades Finlands bästa filmer från 2009 under Jussi-gaalan. Som väntat vann Postia pappi Jaakobille flera pris: bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll och bästa musik. Grattis till den finlandssvenska regissören Klaus Härö med skådespelare och produktionsteam!
Jag brukar följa med Jussi- och Oscar-gaalorna dels av filmintresse och dels därför att folk håller tal. Det är otroligt utmanande att hålla ett bra tacktal. Särskilt när tillställningen televiseras och man måste hålla sig inom en minut, ungefär. I år gick det ändå bra, avsevärt bättre än förra året då bl.a. en talare var full (Knihtilä) och en annan kysste statsministern (Karukoski).
Ett bra tacktal är personligt och visar hur mycket priset betyder för mottagaren.
På samma sätt är en belönad finsk film en sådan som berört tittaren. En film som väcker känslor och som gör att tittaren lever sig in i karaktärernas situation är alltid bättre än en tekniskt slipad film som lämnar tittaren oberörd. Härös film spelar på stora livsteman som berör.
Det samma gäller goda tal. I teorin talas om evidentia: att man med ord lyckas måla upp något inför lyssnarna så att det är som om de själva befann sig på den plats eller i den situation som talaren vill förmedla. Detta är ändå ovanligt i finska tal, men ett minns jag. Rättstandläkare Helena Ranta höll festtalet under Studentkårens vid Helsingfors universitet årsfest 2004. Festtalen vid universitetet är ofta antingen roliga eller torrt akademiska men Ranta berättade om hur hon i krig såsom i Kosovo identifierat offer utgående från det enda säkra kännetecken som fanns kvar på lemlästade eller delvis förmultnade lik, tänderna. Hennes beskrivning var rakt på sak och beskrivande. Allt tisslande och tasslande avtog och trehundra frackklädda lätt berusade gäster stannade för en stund upp med festandet för att beskåda krigets fasor – i Gamla studenthusets festsal. Evidentia när det är som bäst, retoriskt sett. Som festtal delade det åsikterna.
Något av det samma lyckas Postia pappi Jaakobille med. Evidentia – att levandegöra berättelsen – är nyckeln både för goda filmer och för goda tal.
