Två synliga tal nämnde jag redan i de föregående inläggen, men prinsessbröllopets bästa tal hölls inte av en till yrket van offentlig talare utan av brudgummen, prins Daniel.
Egentligen varken behöver eller brukar brudparet hålla några tal: detta är deras dag och andra ska uppvakta dem, men ibland sker det, och efter detta bröllop med säkerhet allt mera utbrett.
Vad gör prins Daniels tal bra? Läs och bedöm själv: nedan an transkribering av hela talet.
Your Majesties, your Royal Highnesses, your excellences, ladies and gentlemen. Dear family and friends. Dear Victoria. Crown Princess Victoria; Princess of Sweden, Princess of my heart.
För nio år sedan hade jag förmånen att lära känna en ung kvinna med en härlig humor, en stark pliktkänsla och dessutom väldigt, väldigt klok. Vi blev vänner. Ju mer jag lärde känna henne, desto mer oemotståndlig blev hon. De här åren med dig, Victoria, har flugit förbi, har varit de bästa i mitt liv.
There have been times when Victorias official duties have separated us. Often taken her away to far away countries and continents.
I will never forget a couple of years ago when she left for one of her many trips, this time to China. We where going to be apart for a whole month. The night before she left she got home late after an official engagement., and she had many preparations to make for the long month of duties ahead. Instead of getting some valuable sleep she stayed up al night, writing. In the morning, after she had gone, I found a box. And in that box I found thirty beautiful letters, addressed to me. One for every day she would be away.
This romantic gesture is so typical of you, Victoria. It says everything about the loving person you are.
Once upon a time the young man was, perhaps not a frog in the beginning of the fairytale, as in the story first told by the Grimm brothers. But he was certainly not a prince. The first kiss did not change that. His transformation was not possible without the support of the wise King and Queen whom had ruled the kingdom for many years., and whom where full of wisdom, experience and whom had god hearts. They knew what was best, and guided the young couple with gentle hands. Generously sharing all their valuable experiences.
Jag känner en stor tacksamhet mot eders majestäter; kungen och drottningen, för ert helhjärtade stöd och för att ha välkomnat mig in i er familj. Mina tankar går givetvis också till min egen familj. Till min mor och min far och min syster och hennes döttrar.
Mor och far; under hela min uppväxt har ni givit mig er villkorslösa kärlek. Ni har hjälpt mig med er klokhet, och ni har hjälpt mig med att bygga en stark självkänsla och trygghet genom sunda värderingar som har väglett mig genom livet.
I dag när vi färdades genom Stockholms gator, då möttes vi av en otrolig glädje och värme. Ett minne som vi kommer att bära med oss djupt inne i våra hjärtan för alltid. Under de år som Victoria och jag haft tillsammans så har jag mött ett stort stöd från människor som jag mött. Det har varit väldigt viktigt för mig. Tack.
Jag känner en djup respekt inför de uppgifter som ligger framför mig. Det kommer utan tvekan att bli en stor utmaning. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till de förväntningar som kommer att läggas på mig. Jag kommer att göra mitt yttersta för att stödja min hustru, Sveriges kronprinsessa, i hennes viktiga gärning.
Jag älskar dig Victoria. Jag är så stolt över det vi har tillsammans. Jag är så lycklig för att nu få vara din man. Jag kommer att göra allt jag någonsin kan för att du ska förbli så lycklig som du är idag. Victoria: störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så.
Nu skulle jag vilja att vi skålar för min underbara hustru.
En annan retorikkännare kommenterar talet (och även de andra talen) här, på SvD:s webbplats.
En annan skribent i SvD (hittar inte tillbaka till artikeln nu så länk uteblir) tycker att Daniels tal blivit så upphaussat för att ingen förväntade sig något extra – och att journalisterna därmed avslöjar sina egna förutfattade meningar. Talet var väl närmast betydelsefullt för att den nyvordne prinsen gick till torgs med sina känslor, och det var ju strongt. Det är också lätt att hålla med kolumnisten då hon skriver att Kungens tal var ett officiellt tal i en rad av många andra, oengagerat, pliktuppfyllande men inte mer än så. Och ärkebiskopens var ju rena bottennappet, både språkligt och innehållsmässigt.
Håller helt med dig Robin, just så är det! Och tack för att du fyllde i – jag hann inte annat än lägga in talet och ge än länk.
Detta med förväntningar kan man gärna dra nytta av i många sammanhang. Det är ju alltid bra om man kan bjuda på mera än som förväntas. Detta är dock tveeggat såtillvida att allting idag först måste marknadsföras – och då använder man ju överdrift i lämpliga mått. När sedan produkten – t.ex. ett tal eller en utbildningsdag – hålls kan det blir svårt att överträffa förväntningarna. Jag har tidigare skrivit om flera utbildningstillfällen som bl.a. led av detta problem.