Alltid behövs inte ord för att förmedla ett budskap. Portugals minister för ekonomi och innovation Manuel Pinho ville under en debatt i parlamentet om nationens tillstånd uttrycka sin åsikt om en av oppositionens riksdagsledamöter (Bernandino Soares, den kommunistiska riksdagsgruppens ledare).
Utanför talarstolen är detta svårt så han tog till en gest. Gesten kostade honom dyrt: han tvingades avgå från ministerposten.
Ex-minister i Portugal, Manuel Pinho, uttrycker sin åsikt i parlamentet.
Minister Pinho – som för övrigt innehar en doktorsgrad i ekonomi från Univ. Paris X – placerade sina pekfinger vid tinningarna och imiterade horn. Denna gest indikerar en man vars fru är otrogen (en betydelse som så vitt jag vet är okänd här i Norden).
Om vi tänker på den verbala retorik som förekommer i rikssalar i Norden så förekommer då och då synnerligen oacceptabla utfall som inte leder till att någon avgår. Skillnaden är förstås den att Pinhos “utbrott” var riktat mot en enskild person och att det var personligt till sin natur – helt oberoende av den sak som behandlades, ett visuellt argumentum ad hominem av den indirekta typen: Soares antydda familjeproblem – otrogna fru – skulle göra honom till en opålitlig eller löjlig figur.
Strategin verkar långsökt ur ett nordiskt perspektiv – särskilt i ett dagspolitiskt sammanhang – och är ett exempel på retorikens kulturbundenhet när det gäller uttrycksformerna (ornatus).
Källa: BBC News 3 juli 2009.
