Pseudoläkaren Mika Jokinen utförde visserligen inga operationer men har i framtiden ungefär lika stora chanser att bli läkare som domkyrkobrännaren Kalle Holm har att bli präst. (På bilden kvasiläkaren Nick Riviera, med patient, från The Simpsons.)
En man som i ett års tid fungerat som läkare vid hälsocentralen i Karkkila (och även i Karis) har bett om arbetsintyg. Problemet är bara att denne Mika Jokinens tjänstgöring slutade med att man upptäckte att han inte var någon läkare: han hade aldrig studerat medicin över huvud taget! Jobbet fick han med ett förfalskat med.kand.-betyg. Han hade visserligen sökt in till medicinska två gånger, men inte kommit in.
Medan polisen nu utreder hans förehanvanden under rubrikerna förfalskning, grovt bedrägeri och olovlig utövning av yrke inom hälsovården, har denne tjugotreåring alltså begärt om ett arbetsintyg för den tid han fungerade som läkare. Till saken hör att arbetsgivaren enligt gällande lag måste ge ett arbetsintyg om man begär om det. Och arbetat har han alltså, uppenbarligen dessutom ganska bra.
Problemet är att samma lag förbjuder att framföra negativa omdömen om arbetstagaren. Intyget måste vara neutralt eller positivt till sin ton. Social- och hälsocentralschef Marika Lanne blev tydligen helt ställd för hon författade i stället ett brev till Södra Finlands regionförvaltningsverk och frågade hur hon ska skriva i ett sådant här fall. (Källa: http://www.mediuutiset.fi/uutisarkisto/article382377.ece. Besökt 8/3 2010.)
Pseudoläkaren väntar ännu på sitt straff. Jack Kevorkian har redan fått – och avtjänat! – sitt.
Men detta är ett retoriskt problem, inte ett administrativt. Med lite retorisk finess kan man uttrycka vad som helst, till och med utan att säga det direkt. En retorikers första tanke går i just detta fall till ett av Paul Grices exempel på konversationsimplikaturer, med vilka avses vissa sätt på vilka man kan säga mer än vad som rent tekniskt finns i orden. Grices exempel gäller en lärare som skriver ett intyg för en elev som söker ett filosofijobb:
Bästa NN, Herr X behärskar svenska utmärkt och han har regelbundet deltagit i våra lektioner. Mvh, NN.”
(justerat utgående från Grices engelska exempel i ”Logic and Conversation” i Syntax and Semantics III: Speech Acts, 1975).
Trots att läraren här inte säger något illa kan man läsa ut att studenten inte är särskilt bra på filosofi: avsaknaden av någon som helst information om just detta säger allt. Genom att på detta sätt bryta mot den så kallade maximen för kvantitet kunde även Lanne skriva ett intyg för pseudoläkaren:
På begäran intygas att Mika Jokinen har fått lön medan han under tiden x/x-x/x 2008 i hälsocentralens i Karkkila utrymmen har utfört läkarliknande uppgifter. Karkkila, 8/3 2010, Marika Lanne, social- och hälsocentralschef.
Med lite funderande kunde man säkert göra intyget ännu mycket effektivare …
På statistiksidan ser jag vilka sökord som lett till de olika inläggen på Retorikbloggen. Idag kom en till inlägget ovan med föjande sökfras: “har inga arbetsintyg”. Det är ju så man får hjärtsnyrp!
Länge var “trimgel” det sökord som oftast ledde till Retorikbloggen … vilket berättar mera om folks mani kring preparat för mirakelbantning än om bloggen, men nu är det “artighetsfraser”, “statusläran” och “stilnivå” som toppar listan. Bra så!
Hehhe, folk har hittat min blogg med sökorden “hur gammal anne hietanen”
Tur att jag inte kom upp bara med ordet “gammal”.
Du är skicklig, Mika! En idé för bloggen: du kunde skriva en recension om något du inte alls gillar med den här tekniken (att bryta mot maximen för kvantitet), den skulle säkert bli roligare än SvD:s tråkiga recension som du hänvisar till i inlägget ovan! Jag blev riktigt irriterad på den…