Hur som helst, denna gång handlar det om ”Flygbolag för fyrbenta” och Tim Johansson ger ett exempel på hur man skriver en riktigt kort kolumn på ett professionellt och intressant sätt.

Det är så mycket lättare att kritisera, men jag försöker lyfta fram positiva exempel på retorik, argumentation och annan kommunikation så ofta som möjligt!

Apropå
Flygbolag för fyrbenta
Tim Johansson

”Flygbolagens misär djupnar” var rubriken på ledaren i torsdagens Hbl. Annus horribilis var sedan ledarens första ord.

Men det finns flygbolag som gör en offensiv mitt i den djupaste svackan. Pet Airways är företaget som skapar rubriker i USA. I all enkelhet kan man väl säga att att det finns en marknad för allt det finns en marknad för.

Det här är ett flygbolag som bara flyger djur. 299 dollar är priset för en enkelresa från New York till Los Angeles. Först lämnar man in sin hund i Pet-loungen. Sedan ser Pet Airways personal till att ditt husdjur har en trubbelfri resa över kontinenten. Det sker förstås i kabinen, inte i något fraktutrymme. Flygbolaget garanterar att husdjuret aldrig lämnas ensamt längre än i femton minuter. Man lovar ha noggrann koll på när djuret senast rastats. Det här är mycket viktigt, skriver flygbolaget på sin webbplats. Ingen av deras kunder ska behöva ”hålla sig” i timmar.

I ett ledarstick hoppas New York Times att den servicenivå och omtanke djuren får snart även ska utsträckas till människorna.

tim.johansson@hbl.fi
(Källa: Hbl 18/7 2009)

Och visst är det ju så att kolumnskribenter ofta överdriver och använder speciella ord för att göra sin text mera intressant och underhållande. Många skribenter är så produktiva att de inte hinner låta sina texter vila eller inte har råd att stryka texter som vid närmare eftertanke inte är så bra. Men som en viss pensionerad major brukar säga, idag ger tidningen nyheter, i morgon lindar vi fisk i den. Dagstidningens ord är inget att minnas länge … (men var placerar sig då det elektroniska ordet? har inte den tryckta tidningen blivit lite mera värdefull på skalan flyktig–permanent i och med webben? men det är en annan historia).

Är den finlandssvenska kulturen per definition rumsren, så att den kräver en skild reservoar att förpassa sina vulgära behov till? Är denna reservoar verkligen x3m? Och liksom skribenten ovan ser jag inte riktigt vad könsperspektivet har att göra med hela ämnet?

Den vulgaritet som Ingström syftar till är förmodligen snarare en råhet och osmaklighet snarare än en folklighet. Och med tanke på de fsv stereotyperna kunde dylikt gärna få odlas i högre grad. Men inte så att det skulle behövas en skild reservoar för det.

När jag tänker på kombinationen finlandssvenskt och vulgärt kommer jag faktiskt i första hand att tänka på finska reklamer. Fiskaren som söker efter sin Olvi och sin Hjördis. Stundenten som inte kan festa vidare för att han har “kaamee kapula”. Knappast särskilt grov vulgaritet, men det kanske bara förstärker min poäng. Det finns inte just några Arne Ankor i ankdammen. Kanske för att alla Arnen inte trivs där, och istället sållat sig till den stora finska vulgariteten?

Bra skrivet!!