Tack vare USA:s tv-centrerade kultur som leder till en uppsjö av dyra produktioner som sprider den amerikanska kulturen världen över, känner vi bäst till just USA:s populärkultur av alla kulturer utöver vår egen.
Verklighetsbaserade tv-serier som Amazing Race är avslöjande eftersom de lyfter fram drag som är allmänna, valda så att en bred publik ska kunna identifiera sig och underhållas av det som sker.
Man skulle ju tro att informationsexplosionen skulle ha påverkat även USA men samma gamla klichér tycks fortfarande gälla: amerikanerna tror att alla talar engelska, att saker och ting har samma (engelska) namn runtom i världen, att valutan alltid heter dollar och att utländsk mat smakar illa.
När det gäller språk är det typiska exemplet att tala högre. Om t.ex. en taxichaufför i Indonesien inte genast förstår så upprepar man samma sak högre och högre, på engelska. Men det kan också bli dubbelt missförstånd. Ett par i AR var i en taxi i Indien, tydligen omedvetna om att engelska är nationalspråket, och förstod inte taxichauffören p.g.a. den indiska dialekten (indisk engelska är ju något säregen till uttalet) vilket ledde till frågan: “Do you speak any English, at all?” I kommunikation är som bekant ett framgångsrecept att orientera sig efter mottagaren: att sätta sig in i mottagarens situation och sedan formulera sitt budskap därefter.
Men detta med mat tar nog ändå priset. Europa (och resten av världen) må fortfarande verka något exotiskt för amerikaner, men när de är rädda för vanlig mat såsom fisk, ost och liknande, så undrar man ju om snabbmaten helt och hållet förstört amerikanernas sinne för hur mat ser ut när den är mindre processerad. Och det blir ju inte bättre av att en mattävling alltid hör till. Detta för oss européer ofattbara fenomen handlar på något sätt om att föräckliga ätandet.
Antingen handlar det om att äta för mycket av något enkelt, t.ex. strutsägg, eller att äta något “äckligt”. Jag kollade på webben och fann att detta tycks vara ett vanligt inslag i tävlingar där man har olika stationer med uppgifter. Detta illustreras av de två bilderna ovan där man i en skola gjort en mini Amazing Race, komplett med ätmoment! Och detta i ett land där grav övervikt är ett större hälsoproblem än någon annanstans.
Det fanns tydligen t.o.m. en idé om att göra en tv-serie som skulle gå ut på att tävlande par i Amazing Race-stil skulle ta sig från olika restauranger, eller “eateries” som det heter på amerikanska, och tävla i vem som snabbast åt olika högar med mat. Serien skulle heta “Eat til’ you drop“, men jag tror inte den blev av. Nedan en bild med den den pregnanta titeln “gag reflex”.
Till USA:s retorik hör frasen om att det är det största, mäktigaste och bästa landet i världen. Den retoriken känns ibland ganska tilltagen, när man ser på vissa av den amerikanska kulturens bieffekter.
