Ganska ofta stöter vi på argument som är uppenbart absurda, men som alltså inte bara är känsloyttringar, utrop eller helt irrelevanta påståenden, utan formulerade som argument som i princip passar in i diskussionen. Följande summerar en diskussion häromdagen.
– I Helsingfors har man sedan många år tillbaka hanterat tiggerifrågan så att man förbjudit s.k. aktivt tiggeri.
– Vad betyder det?
– Det är tillåtet att tigga men inte så att man går fram till folk och ber om pengar t.ex. genom att säga ”Give me money!”
– Men varför skulle man vilja förbjuda det?!
– Ja, det är ju mycket annat också som är förbjudet därför att det anses störa den allmänna ordningen i det offentliga rummet.
– Ska man då förbjuda folk att gå fram till någon och fråga om tiden?!
– Men det är ju inte alls samma sak …
– Det är ju precis samma sak! Att begränsa vad folk får göra och inte får göra. Och varför skulle man begränsa de svagares rättigheter!
Argumentet som här sticker i ögonen är att jämföra aktivt tiggeri med att gå fram och fråga om tiden. Detta kan man kalla ett absurt argument. När man evaluerar analoga argument ställer man frågan: finns det några viktiga skillnader mellan de delar som jämförs. I detta fall: finns det några viktiga skillnader mellan att be om pengar och att fråga om tiden? Ja, det finns en avgörande skillnad: det kostar inget att upplysa om tiden, men det kostar givetvis att ge bort pengar. Följaktligen är dessa argument inte jämförbara och ”fråga om tiden”-argumentet kan inte uppfattas som acceptabelt i sammanhanget.
Men ändå finns argumentet där. Om vi utgår ifrån att språkbrukaren är rationell får vi leta efter en annan funktion hos argumentet. Det som ligger närmast till hands är att med ett absurt argument indikera att man anser motpartens argumentation vara absurd. I detta fall då ungefär så: att förbjuda aktivt tiggeri är lika absurt som att förbjuda folk att gå fram och fråga om tiden. På denna retoriska nivå fungerar argumentet trots att det som en del av den logiska argumentationen inte alls fungerar.
När man kommer in i en argumentation av detta slag är det ofta omöjligt att fortsätta den påbörjade argumentationstråden. I stället bör man nog ta ett steg tillbaka och diskutera de överliggande principerna eller värderingarna. I detta fall kunde man ha lyft diskussionen till huruvida det offentliga rummet alls bör regleras och i så fall utgående från vilka principer. I frågor där åsikterna går starkt isär är det viktigt att lyfta diskussionen till en värdediskussion. Ofta kan man inte förstå varandra utan en sådan.
