Äntligen en fördjupning i retorik på svenska!

Omslaget-Retorisk-Kritik

Retorisk kritik är en antologi som samlar ­bidrag från en rad forskare inom svensk ­retorikvetenskap.

Boken svarar mot en metodologisk utmaning inom retorikutbildningen. De senaste decennierna har uppenbarat nödvändigheten av ­vidare teoretisk reflexion kring retoriken och dess grundbegrepp, men hur kan teorierna användas i det praktiska analysarbetet?

Bokens syfte är att belysa mötet mellan teoretiska perspektiv och konkreta analysmaterial, och därmed inspirera till intressanta retoriska analyser. Det är vår förhoppning att denna bok ska tjäna som vägledning för uppsats­skribenter i ämnet retorik, men vi hoppas också att den kan vara till glädje för var och en som intresserar sig för hur kommunikation påverkar oss och vårt samhälle.

Retorisk kritik är 22 artiklar fördelade på sex huvud­rubriker: 1. Retorisk kritik – en introduktion; 2. Argumentation och debatt; 3. Stil och berättande;  4. Retorik som social handling; 5. Makt och identitet; 6. Visuell ­retorik och moderna medier.

Vi reflekterar dagligen över texter, bilder och andra slags symbol­iska handlingar i vår omgivning. Varje gång vi stannar upp och tänker över sådana handlingar för att sedan förmedla våra reflexioner och om­dömen till någon annan fungerar vi som kritiker.

Vad betyder uttrycken, vilka är de bakomliggande motiven och vad vill de åstadkomma? Hur kan man förstå dessa uttrycksformer? Är de ändamålsenliga, un­derhållande eller moraliskt försvarbara?

Dessa kritiska frågor får oss kanske att kasta ut omdömen och hypoteser till män­niskor i vår närmaste omgivning. Men vad som utmärker en kvalificerad, vetenskaplig kritik är att den utgår ifrån en grund­ligare och mer stringent granskning av ett objekt, och att den på ett rationellt och övertygande sätt kan förmedla en tolkning och bedömning till ­läsaren. (Ur Jon Viklunds introduktion)

Om boken

  • “Retorisk kritik.Teori och metod i retorisk analys”
  • Redaktörer Otto Fischer, Patrik Mehrens & Jon Viklund
  • Språk: Svenska
  • 408 sidor
  • Vikt: 587 gr
  • 275:- kr (Prenumeranter på RetorikMagasinet och/eller Rhetorica Scandinavica får som alltid 20% rabatt)
  • ISBN 978-91-86093-24-2
  • 1. utgåvan, Retorikförlaget 2014

[Texten ovan är i sin helhet exakt kopierad från Retorikförlagets mejlutskick idag, 22 september, dagen då boken utgavs.]

Populära retorikstudier

Trenden fortsätter även denna höst: bland dem som antagits till Uppsala universitet utgående från gymnasiebetyget är det program jag främst undervisar på, Kandidatprogram i retorisk och litterär kommunikation, ett av de fem svåraste att komma in på!

Detta bäddar för motiverade studenter – en fantastisk utgångspunkt både för lärare och studenter.

Sorterade efter gymnasiebetyg utan kompletterande betyg
(inom parentes meritvärde ht 13)

  1. Läkarprogrammet 22,30* (22,50**)
  2. Psykologprogrammet 22,10 (22,20)
  3. Juristprogrammet 21,70 (21,80)
  4. Ekonomie kandidatprogram 21,50 (21,50)
  5. Kandidatprogram i retorisk och litterär kommunikation 21,30 (18,50)

* Högskoleprov används som skiljekriterium – samtliga med 22,50 antagna, med eller utan högskoleprovsresultat. (**Alla med 22,50 och något högskoleprovsresultat antogs + 11 st utan HP-resultat)

Sorterade efter gymnasiebetyg från gymnasieexamen utan kompletterande betyg – urvalsgrupp BIex
(ny ht14)

  1. Läkarprogrammet 22,19*
  2. Kandidatprogram i retorisk och litterär kommunikation 21,35
  3. Juristprogrammet 21,20
  4. Psykologprogrammet 21,10
  5. Kandidatprogram i freds- och utvecklingsstudier 21,04

* Högskoleprov används som skiljekriterium – samtliga med 22,50 antagna, med eller utan högskoleprovsresultat

Källa: http://www.uu.se/student/studentnyheter/artikel/?id=3569&typ=artikel&area=2&lang=sv#sthash.09wfkEHa.dpuf

Är nazistargumentet effektivt?

Hitler-argumentet känner vi väl till: man beskriver någon ledare man ogillar som Hitler, eller drar någon parallell till Hitler. Detta argument är lika osmakligt som det är dåligt. Nu har jag funnit ett annat, lika osmakligt även det och en släkting till Hitler-argumentet: nazistargumentet.

I maj postade en Torbjörn Jerlerup på sin blogg en text med rubriken “Nazisternas kamp mot det ‘organiserade tiggeriet’ 1933″ där han visar att den kamp som nu pågår har stora paralleller med nazisternas kamp för åttio år sedan.

I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.

I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.

(Källa: Sverige är inte världens navel, http://ligator.wordpress.com/2014/05/14/nazisternas-kamp-mot-det-organiserade-tiggeriet-1933/)

tumblr_inline_mzzlzr4rz91qcxmbk

Visst är detta skrämmande! Och däri ligger argumentets effekt. På engelska kallas det “guilt by association”. Det kan också ses som ett ad hominem-argument av typen “poisoning the well” där ett tvivelaktigt ljus kastas över SD genom kopplingen till nazismen. I bakgrunden finns flera andra associationer: vilka andra kopplingar har SD till nazismen? Om de handlar som nazisterna i denna fråga, gör de som nazisterna också i andra frågor? Och så vidare. Här har vi också något av det sluttande planet-fallasin: om vi nu gör så här så är nästa steg rasbiologi och sedan … Men någon sådan kausalitet är inte trolig i dagens Sverige.

Men nazistargumentet är dåligt. Om man vill argumentera emot dem som vill förbjuda tiggeriet är det direkt pinsamt om det argument man har att komma med en koppling till nazisterna. Titta, också nazisterna var emot tiggeriet! Alltså är det fel att vara emot tiggeriet. Som ni ser är detta svag argumentation. Måhända fungerar det inledningsvis som ett intressefångande tomtebloss, men i slutändan bränner man lätt fingrarna.

Är man emot ett förbud av tiggeriet bör man kunna lägga fram argument som står på egna ben. Använd alltså inte Hitler-argumentet. Använd inte heller nazistargumentet. I själva verket: undvik negativa argument. Lyft fram de positiva argumenten i stället.

För den som är intresserad av hur man i Sverige argumenterat för och emot i tiggarfrågan under 2013 rekommenderar jag en pinfärsk C-uppsats: “Tiggartugget i DN: En argumentationsanalys av tiggardebatten under 2013″ av Joan Ytterborg. Den finns fritt tillgänglig på DiVA (http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:721920). Joans slutsats är kanske inte så överraskande, tyvärr (och då ingick inte nazistargumentet i den debatt som fördes på DN):

Efter analysen och diskussionen går det att konstatera att argumentationerna i tiggardebatten 2013 hade relativt svag kvalitet på sina argument och dess styrka låg istället i dess retoriska strategier för att övertyga.

Perfekta presentationer

presentation

Efter flera dagar av presentationer känner jag mig manad att ge bort ett gratis tips till alla er som någon gång håller en presentation.

Mitt råd är nyttigt i alla sammanhang, men särskilt viktigt när presentatören inte känner (alla) dem som lyssnar, talar i ett nytt sammanhang eller inför en heterogen publik.

Av de runt fyrtio föredrag jag hört under en pågående konferens om argumentation har över hälften brutit mot detta råd, eller bättre, regel, och här kommer den:

Minns att i något skede av din presentation, dock helst i början, ge ett ratio för din presentation.

Med detta avser jag dels att det blir klart varför du presenterar det du gör i det aktuella sammanhanget för den aktuella publiken, dels att du förklarar skälen till det projekt, den forskning, utredning eller vad det nu kan vara fråga om, som du presenterar.

Till saken hör att det i denna konferens deltar många datavetare och logiker. Varje disciplin har sina egenheter och här tycks det vara allmänt att lägga fram sin sak in medias res, utan kontext, bakgrund eller syfte. I ett forskningssammanhang är det hur som helst svårt att följa sådana presentationer om man inte från tidigare känner ämnet ganska väl.

Regeln att berätta vad man gör och varför höjer nivån på alla slags presentationer. Om man vill höja den pedagogiska nivån ytterligare kan man dessutom uttala ett mål eller syfte med själva presentationen.

Om att övertyga andra och att genomskåda andras försök att övertyga